Hur svårt ska det vara…?

Halloj!

Hoppas allt är bra med er där hemma och att ni haft en bättre veckan än den jag haft. Min underbara vecka började redan på måndagen då jag för första gången var tiondelar från att somna på en lektion. Fattar ni att efter 12 år i skolan och aldrig varit så nära att faktiskt somna som jag var då? Det var så mycket information på 60 minuter att redan efter halva var hjärnan rökt, kokt och bränd. Dock kanske det inte kan klassas som ett “problem”, men det fick mig ur balans. Inte kunde jag väl gissa att det skulle bli värre…. för att informera er som inte vet, så har jag haft ett mindre problem med min rumskamrat. Detta eftersom hon väckt mig mellan 5.00 – 7.00 på morgonen 4 dagar i veckan genom att hon hela tiden måste stänga sin dörr och sedan även slå i ytterdörren när hon går ut. Hon har även inte sagt mer än 10 ord till mig sedan jag flyttade in, men det är inget som stört mig så jag försökte inte ens starta en konversation med henne efter ett tag. Jag ville presentera mig första dagen och hon öppnade inte ens dörren, men hon svarade när jag knackade… Sedan stängde hon även dörren i ansiktet på mig när jag försökte prata med henne, men jag antar att hon tyckte att vi var klar och hade kommit överens. Det som gjorde mig så himla förbannad var när jag pratade med pappa förra fredagen vid 22.40 och att hon knackar på min dörr (hon står förmodligen i sin dörr, för jag ser henne inte) och säger att jag pratar för högt och att jag i stort sett måste sluta för hon inte kan sova! Då kände jag att jag höll på att koka över för jag har inte sovit en hel natt på 2 veckor och hon står där och gnäller?! Men samtidigt snäll som man är så ger man sig och går och jag lägger mig utan att ha fått en chans att säga något, eftersom hon återigen stängt dörren innan jag ens sagt något. Så för att komma tillbaka till måndagskvällen, så hade jag innan jag åkte till skolan pratat med receptionen angående hennes tvättställning som stod för ytterdörren och gjorde att jag knappt kom in eller ut. De sa att de skulle prata med henne angående detta och jag tänkte inte mer på det.. Förrän jag gick till mitt rum på måndag kväll för att lämna disken efter jag ätit middag, för då står hon i pentryt och när jag kommer in så brakar det bara loss för henne. För att inte tråka ut er allt för mycket, så kan jag sammanfattningsvis säga att hon tyckte jag var helt sjuk i huvudet som gick till receptionen och frågade om hennes tvättställning. Sedan fick jag höra hur jag var helt sjuk i huvudet som pratade så mycket i telefonen och bla bla bla…  Kan ju bara säga att hon dagen fick efter ett brev där det stod att hon inte får prata med mig något mer innan jag flyttar ut. Jag berättade lite om vad som hänt för personalen samma kväll och även han blev behandlad på ett otrevligt sätt, så det känns bra att personalen tar en på allvar när man blir illa behandlad av ingen anledning. För det enda jag frågade var faktiskt bara om tvättställningen får stå där ifall vi måste evakuera.

Okej, så det var måndag! Bra start på veckan, men man måste ju vara positiv så den kunde ju bara bli bättre och det måste jag säga att den blev. Jag flyttade redan på torsdag kväll och det tog hela 2 timmar och då var vi två som bar. Jag vet inte hur många gånger jag frågade mig själv hur mycket saker man kan samla på sig på 3 veckor, för det var saker överallt! Nu har jag dock förmodligen flyttat för sista gången på iallafall 1 år eftersom jag har hyresavtal i ca 1 år. Så det positiva nu är att jag bor med min bästa kompis och vi fungerar jättebra ihop även om vi ses 24/7. En bättre avslutningen kunde man ju inte ha heller då det var pizzakväll och SSL bjöd på pizzabuffé!! Så himla gott och välförtjänt om jag får säga det själv;) Boendet anordnar lite olika temakvällar och så får man anmäla sig och sedan får man gratis pizza, sushi eller vad det nu är för tema de har. Fantastiskt om jag får säga det själv:)

I förra inlägget skrev jag att jag skulle bjuda på lite nya erfarenheter här Australien och jag kan ju säga att har varit flytten och pizzakvällen:) En mindre cliffhanger som inte var så speciell för många, men det var något som jag inte upplevt här och jag har definitivt inte flyttat någon gång utan mamma och pappas hjälp (det gick det med;)). Det var tur att det inte var så långt jag skulle flytta i alla fall. Jag har även fått uppleva Sydney central en fredagskväll och det kändes som om det var lika mycket folk där då som det är på dagtid… Herregud vad folk och stop i tågtrafiken och fyllon som kommer fram och pratar med en….. Kaos kan nog inte beskriva hur mycket som hände på 1 timme, men en händelserik kväll och hädan efter taxi eller uber när vi ska hem en fredag/lördagskväll. Vi hade varit käkat mat i centrala Sydney för att byta omgivning och varva ner efter en hektisk vecka.

Kan också säga att redan efter vecka 2 var jag och Simii överens om att vi ville att dessa 3 år skulle vara över, för ska det vara såhär mycket hela tiden då kommer vi att inte göra annat än att sova när vi kommer hem på dagarna. Det är ett väldigt starkt mentalt spel man har nu för att överleva dag för dag, men inte av hemlängtan eller så. Utan av att det är så mycket som ska göras varje dag/vecka och då pratar jag om vardagssysslor som att; tvätta, laga mat, handla mat, städa etc. ni vet allt det där som man måste göra för att vardagen ska fungera och det är nu man verkligen ser hur mycket man kan dela upp sysslorna när man bor hemma. Så du ser mamma något har jag lärt mig iallafall, att inte ta saker för givet;)

Hoppas ni får en bra vecka, så ska jag plugga vidare på presentationer & prov!

Kramizar Madde