Lite spänning behövs ibland eller…?

Heej på er och glad första advent!

Hoppas ni haft en bra vecka med mindre åskoväder än vad jag haft…. Veckan började ganska lugnt och stillsamt, men sedan på onsdagsmorgonen vid 05.00 så vaknade jag av att Simii kom in i mitt rum och frågade om hon kunde få sova med mig för att det åskade så mycket. Jag hade inte ens hört åskan, men jag kan säga att jag skulle till att höra den på riktigt. Det började med att min väderapp började varna för extrem åska och regn, samt att vi hörde hur åskan kom närmare och närmare tills den var rakt ovanför oss och det dundrade på riktigt med blixtrar hela tiden. Den drog sedan bort för att sedan komma tillbaka med dunder och (bokstavligen) brak! Det var nämligen så att jag såg blixtarna varje sekund genom min mörkläggande gardin och så helt plötsligt låter det som om någon släpper en bomb över oss och jag hinner bara tänka; vart träffade den? innan brandlarmet satte igång och det var bara att rycka en regnjacka, nyckel och telefonen (den hade alltså träffat vårt hus). Väl ute så åskade och blixtrade det på och regnet verkligen öste ner. Brandkåren kom tillslut och det visade sig att blixten träffat skorstenen och även taket, så klockan 6.00 på morgonen hade en person fått ett hål i taket och regnet bara öste in samt att det senare kom fram att det var i rum 123. Det som är specifikt med detta är att jag bodde i rummet bredvid innan jag flyttade ner… Så jag känner att jag tog rätt beslut att flytta ner en våning om vi säger så. Blixten träffade som sagt skorstenen, så utanför mitt fönster var det tegel eftersom skorstenen är snett ovanför mitt rum. Det blev lite kaos, stress och chock under dagen samt att regnet fortsatte resten av dagen och vinden ökade till det extrema, men vi hörde iallafall ingen åska efter 8.00. Nu kan jag säga att blixten slagit ner två gånger där jag befunnit mig, första gången i bilen och nu i taket… Vet inte om det är något att skryta om, men så är det iallafall och jag skulle vilja säga att jag aldrig varit med om det istället.

Efter en händelserik onsdag hände det inte så mycket förrän på lördag då vi hade planerat att åka till Blue Mountains, så upp klockan fyra och äta frukost för att sedan ta tåget till Katoomba. Det var stationen där vi hade planerat att gå av och redan i tåget på vägen dit såg vi fantastiska vyer, men när vi kom till Blue Mountains och Katoomba så var det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Så det blev såklart improvisation, vilket jag tror vi är världsbäst på nu efter 5 månader härnere. Vi hittade iallafall efter mycket om och men en informationsdisk och där visade de oss några vandringsleder, vilket var en lite längre och en kortare. Vi tänkte att vi tar den kortare först som gick efter berget så vi kunde få en vy över bergen och vi hittade även ett vattenfall. Efter vi gått den fram och sedan tillbaka till där vi startades så tog vi en paus med fika och snabb vila innan vi begav oss till Leura vilket var dit den andra längre vandringsleden skulle ta oss. Vi hade tänkt att därifrån sedan ta tåget tillbaka till Sydney och Burwood. Det skulle ta oss ca 1 till 1.5 timmar att gå dit och när vi gått ca 2/3, så började vi undra vart i hela friden vi var. Vi hade inte någon karta utan följde bara hänvisningar och en generell karta över hela området. Det var pilar efter vägen men när vi gått och gått och fortfarande inte såg något slut utan bara mer uppförsbacke, då var motivationen inte på topp för kroppen var helt slut, ben och rumpa värkte vilket gjorde att vi knappt kunde röra oss, samt att vattnet tog slut 30 – 40 min innan vi kom fram… Inte så kul, men helt klart en upplevelse och jag ska även passa på att säga att det var runt 27 grader och relativt vindstilla hela dagen (ganska olidligt för vandring utan vatten). Vi behövde sedan vandra vidare tågstationen och när vi började närma oss den så kunde vi äntligen köpa vatten och läsk för att fylla på med. Det bästa var att det var ca 2 timmar hem med tåget, så fötter och ben fick vila lite iallafall innan det var dags att gå den sista kilometern hem från tågstationen. Vi kände väl oss inte jättefräscha när vi satt svettiga och smutsiga på tåget bland alla som gick på, för en spendera en kväll i city men men. När vi kom hem var det dusch och mat innan det blev en relativt tidig kväll, eftersom vi gått 2 mil och varit uppe sedan 04.00.

Så till idag (då vi faktiskt kunde röra oss ganska obehindrat;)) då jag har sett fram emot att gå till Dolcini för pannkakor i flera veckor, eftersom de var så goda sist vi var där. Jag fick inga pannkakor för de slutar laga det efter lunch, men ändå står det överallt frukost hela dagen…. Jag frågade då var som räknades som lunch eftersom klockan var strax efter 11.00 och vad säger servitrisen! Jo, att de slutar med det mellan 11.00 – 11.30 beroende på vad som beställs… Jag var såå förbannad över att jag inte fick några pannkakor och tjejen bredvid hade typ alla kvar på hennes tallrik, som hon inte åt… Snacka om att tillföra till irritationen som kokade inom mig och sedan gick det bara utför efter det med att vi fick vänta nästan 30 min på mat, fast att det var typ 2 bord före oss som beställt och servicen var inte på topp heller och en extrem ljudvolym på såklart människor, men även på radion. Så det som skulle bli sååå himla mysigt och kul blev istället bara irriterat och jobbigt. Men men vi hittade eventuellt ett annat ställe som vi ska testa någon annan gång. För den som undrar så är det fortfarande inte så varmt utan runt 24 grader, men idag har det och är fortfarande 17.00 runt 33 grader och STORM. Vi blåste åt alla håll när vi gick till och från bussen, men jag tar hellre storm än åska alla dagar i veckan.

Så det blev denna söta müsli & yoghurt och en bärmuffins till brunch istället för pannkakor…

Hoppas ni får en bra första advent och en bra vecka!

Kramizar Madde