1 ÅR I SYDNEY!

Halloj! Hoppas allt är bra med er! 🙂

Nu är det snart ett år sedan jag lämnade Härnösand och det är helt galet vad mycket jag gått igenom under detta år! Men innan jag börjar skriva en sammanfattning om tankar, känslor och saker som hänt så tänkte jag bara berätta att betygen nu kommit ut och att jag blivit mer än godkänd i alla mina ämnen som jag läst detta år! Så det känns superbra och kul att det gått så pass bra detta år, men jag är såklart nervös inför kommande termin då nivån definitivt trappas upp och nu ska jag kunna hur man skriver rapporter, uppsatser etc. Det är dock ingen idé att bygga upp alltför mycket stress innan, men nervös är jag iallafall över det som komma skall… MEN i detta inlägg så ligger fokus på vad jag gjort, lärt mig och gått igenom sedan jag tog mitt pick och pack från Sverige till Australien. Det kommer vara mycket bilder (några ni sett tidigare) och mycket reflektioner, så ni har ett låångt inlägg framför er och ni har nu blivit varnade! 😉

Ett årskort från Sverige!

DET Jag tänker mig att vi börjar dagen då min mamma åkte tillbaka till Sverige, för det är en dag som jag kommer ihåg som om den hände igår… Jag kommer ihåg att mamma hoppade in i en taxi och lämnade mig på busshållplatsen som skulle ta mig till Newtown tågstation. Där skulle jag ta tåget till Burwood och på riktigt flytta in och på börja mitt nya liv. Inte en enkel resa eller dag, men dagen efter var nästan värre och jag kommer ihåg att jag grät nästan hela den helgen för att det kändes som om jag var helt övergiven av alla som jag tidigare känt… Det låter hemskt, men det var så det kändes och jag kommer ihåg hur jag ringde till pappa och bara stor grät för att det gjorde så fruktansvärt ont inombords. Men efter den helgen gick jag in i skolan på riktigt och gav all tid till att plugga och hålla mig själv upptagen konstant. Första sommarlovsveckan kom och helt plötsligt blev jag deprimerad och helt orkeslös… ville bara ligga i sängen och inte göra någonting, men samtidigt så kände jag mig uttråkad… Det gick inte ihop, men jag hade ju såklart fått hemlängtan även om det kom 3 månader senare! Detta eftersom jag gick all in för skolan precis då min mamma åkte tillbaka till Sverige, så jag hade inte så mycket tid till att känna efter när skolan väl dragit igång. Första sommarlovsveckan var därför en tuff vecka och hemlängtan varade ganska precis en vecka innan jag lyckades ta mig samman och bara gå vidare. Jag växte under mina första 3 månader i Sydney, men jag växte like mycket bara under den veckan som totalt på de tre månaderna. Idag kan jag sitta här och skriva om allt som jag gått igenom med glädje, eftersom jag överkommit mina rädslor som jag inte visste att jag hade inför avresan. Det är bara fartgupp och inget som stoppar mig till att göra vad jag vill eller uppnå. Jag har suttit och läst igenom alla mina inlägg inför detta inlägg och det var tunga ord och tankar första terminen, men idag kan jag säga att det var för att allt var nytt. Ett nytt land, nya människor, ny vardag och ett helt nytt liv samt att jag skulle skriva uppsatser på engelska och på universitetsnivå… Jag var helt enkelt överväldigad i 3 månader och gick igenom mycket psykologiskt, vilket jag insåg veckan efter att första terminen var över. Om jag inte träffat min bästa kompis och nya familjemedlem Simii, så hade jag högst troligen varit hemma i julas. Tillsammans har vi vuxit och tillsammans har vi lärt oss allt som vi idag kan göra med huvudet högt och med näsan i vädret. Vi har vuxit tillsammans, men det har även blivit självständiga och helt enkelt vuxna (även om vi inte alltid beter oss som två, men lite barnsliga måste man ju få vara ibland 😉 ).

Trots att det varit kämpigt till och från, så tror inte att jag skrattat så mycket som jag gjort under detta år. Mycket tack vare Simii och alla knasigheter vi lyckats varit med om, men ibland skrattar jag bara för mig själv när jag inser hur dum jag bara är ibland… allt är inte helt genomtänkt alltid och konsekvenserna kan variera, men vanligast är det att jag bara skrattar åt mig själv och min dumhet 🙂 Till exempel så fick jag en hylla i famnen när jag stod bredvid den och höll på med något som jag inte kommer ihåg nu, men helt plötsligt så hade jag ett hyllplan i famnen och matvaror över hela golvet. Samt en chockad rumskamrat som fattade like mycket som jag (läs inget) om hur det hela hände… Men slutet gått allting gått… eller nästan… vi fick torka och dammsuga en hel del och det var inte jättekul för stunden, men nu i efterhand är det ett minne som vi kan skratta åt. Jag har även lyckas hamna på en nudiststrand ofrivilligt med en naken man på, vilket inte är något man stöter på varje dag sådär efter en turist led… Övriga småsaker som tål att nämnas igen är att australiensiska mygg och jag inte går ihop…! Varje bett är ett rent helvete och jag kan inte minnas att jag fått sådana kraftiga allergiska reaktioner förut. Jag har även lyckats vara med om ännu ett blixtnedslag, flytta och överlevt den varmaste sommaren jag någonsin varit med om! Simii har även introducerat mig för indisk mat (ny hit!) och mauritiska seder/traditioner. Tillsammans har vi upptäckt sushiburgare, Messina (glass) och skapat våra egna små traditioner kring högtider och firanden. Vi har även tagit en dagsutflykt till Blue Mountains, vilket är en av de vackraste platserna jag någonsin besökt! Helt underbara utsikter och miljön är bara fantastisk 🙂

December innebar regn och åska varje dag…. Och tror ni inte att blixten slog ner i taket snett ovan för mitt sovrum! Det small till ordentligt och så gick brandlarmet igång, så ut i ösregnet med flipflops och regnjacka medan brandkåren gjorde sitt jobb. Jag ska även nämna att det var klockan 6 på morgonen och alla låg och sov… Efter det så hade både jag och Simii mer respekt för vädret och dess krafter. Veckan efter detta hänt så var det Lucia och jag lyckades ta mig in till Svenska kyrkan och se på ett luciatåg och fika, men tror ni inte att världens regn och åskoväder drog in under kvällen?! Det var bara till att springa till busshållplatsen ett kvarter bort för att ta sig hem, för jag tar inte ett tåg som går på el när det blixtrar på som bara den! Men julen blev iallafall regnfri och det var både julklappar och födelsedagspresenter som skulle delas ut till Simii, då hon fyller år den 24 december. Vi lyckades även baka en födelsedagstårta (som blev supergod!) och bjuda i stort sätt hela boendet på den, då den blev alldeles för stor för två personer! Nyår blev dock en blöt historia med regn och åska fyra timmar innan tolvslaget… Allt och alla blev blöta, samt att många som campat hela dagen bestämde sig för att bege sig hem då det inte fanns på världskartan att de skulle klara fyra timmar till. Jag och Simii som varit där (Circular Quay) sedan 12 på dagen var envisa och vi sa att vi varit här i åtta timmar redan, så inte sjutton skulle vi ge upp fyra timmar innan på grund av regn. Så vi stannade kvar och frös någon timme innan vi torkade till, men vi fick ju tillslut se fyrverkerierna från Operahuset och Sydney Harbour Bridge. MEN var det värt alla timmars campande, regn och sedan hemfärd? Nej, absolut inte! Men samtidigt så har man bott i Sydney under nyår så måste man ju ha sett fyrverkerierna från Operahuset en gång iallafall. Hemfärden var ett rent av helvete och det tog över två timmar hem! Först fick vi gå runt halva Sydney för att hitta en tågstation som var öppen, för att sedan bli fast i 25 minuter mellan två stationer…! Så jag var inte den mest muntra personen då, men vi kom hem klockan 3 på morgonen och både jag och Simii stöp rakt ner i sängen.

Lite julkänsla lyckades jag åstadkomma iallafall!

Efter jul och nyår, så är det ungefär en månad innan det är dags för min födelsedag och vilken överraskning som knackade på dörren klockan 8.00 den 2 februari! Pappa tyckte då att det var för lång tid tills jag skulle komma och hälsa på, så han bestämde sig för att komma ner och fira min 21 års dag med mig och Simii. Turistade mer än jag gjort sedan jag kom ner under den veckan som han var här, men det var super mysigt och kul att få visa upp Sydney som min nya hemstad. Samt att han fick se hur jag vuxit till mig och han sa till och med första kvällen att jag förändrats, men inte till det sämre utan bara blivit vuxen helt enkelt. Så det kändes jättebra att han såg att jag klarar av att ta hand om mig själv och leva på andra sidan jorden utan några större problem! Det kändes även super bra att han fick träffa Simii personligen och inte över Messenger eller Skype 🙂 Det var såklart tråkigt när han åkte, men samtidigt så har jag ett nytt liv här i Sydney och är helt enkelt hemma. Men det var konstigt att släppa av honom på flygplatsen istället för att han skulle göra det med mig, som det normalt är 😉

Så efter en extremt varm sommar med många 40 toppar, så sitter jag just nu och fryser ihjäl istället (haha)..! Aldrig är man nöjd med vädret. Så efter sommaren och att skolan dragit igång igen efter tre månaders uppehåll, bestämde jag mig för att flytta från det studentboende jag bott på sedan jag kom ner. Anledningen..? Jo, det var helt enkelt inte hållbart längre och då inte att bo med Simii eller att dela ”lägenhet” med henne, utan med alla andra som bodde och jobbade där. Då alla var uppe i varandras liv helt utan rätt gjorde att jag kände att jag måste därifrån. Jag har inte ångrat detta beslut en enda gång än så länge och det var snart 4 månader sedan! Även om jag bor längre från skolan, så är det ungefär en timme till skolan en väg så det är definitivt okej pendling. Haha jag vet nu att det finns de som bara ”2 timmars pendling varje dag?!”, men jag bor i en stor stad så det tar tid att ta sig överallt. Men tåget tar ca 30 min och sedan är det ca 15- 20 minuters promenad genom en park till skolan, så det känns inte så himla långt eller som om man reser så länge 😉

I övrigt det som hänt den senaste tiden förutom att jag avslutat min andra termin och fått mina betyg, så har jag varit förkyld tre gånger på lite drygt två månader…. Först var det bara väderomslaget som gjorde att jag blev sjuk och de två sista är på grund av att vänner i min omgivning varit sjuk och helt enkelt smittat ner mig igen…. sååå snälla vänner har jag 😉 Jag har även gjort två nya tatueringar, en på handleden och en på fotleden. Super nöjd med båda och de läkte jättebra! Jag har även varit på vivid, vilket jag förklarade i tidigare inlägg att det är en ljusshow som hålls under ca två veckor. Jag har hunnit gå på en konsert, men vill jättegärna gå på en till i november men vi får väl se hur det går… Förmodligen inte, men som sagt jag tar det som det kommer!

Så för att sammanfatta detta år i några meningar skulle jag börja med att säga att det inte spelar någon roll hur mycket man förbereder sig inför både fysiskt och psykologiskt. Det är alltid något som inte går som planerat (tex det tog flera dagar innan jag fick ordning på min telefon, så jag kunde ringa och smsa folk!), men om det är något som jag lärt mig så är det att allting löser sig i sinom tid. Det handlar bara om att man måste kunna planera runt och anpassa sig efter de situationerna som plötsligt uppkommer. Att skaffa sig nya vänner och ett socialt liv är enkelt om det är en prioritering, för jag prioriterade inte det riktigt förrän efter nyår då jag kände att jag måste prata med andra och kunna få ett ”bättre” socialt liv. Men det beror självklart på hur utåt man är som person och vad man är villig att dela med sig av! Vissa (inklusive mig själv) gör det svårare än vad det behöver vara, men det finns några miljoner människor i Sydney så ensam behöver man inte vara om man inte vill 😉

Födelsedagsfirande med spa!

Det som ni precis suttit och läst är definitivt inte allt som hänt under detta år, men det är höjdpunkterna och några av de tuffaste perioderna jag haft här i Sydney. Det jag vill berätta är att livet är tufft, men ingenting är omöjligt! Allting går, men vissa saker tar mer eller mindre tid och energi 🙂 Första terminen var jobbig och trots att jag hade ställt in mig på det, så gjorde ju inte det saken lättare. Jag har fått anpassa mig efter min miljö mer gånger än vad jag kan räkna och komma ihåg, men det har bara gjort mig starkare som person! Jag har blivit en bättre människa och jag har lärt mig att man inte ska ta något för givet eller vara otrevlig bara för att… Livet är för kort för att vara missnöjd och missunna andra framgång, så var istället glad för andra och lär från dem! Ingenting är gratis här i världen utom hur du bestämmer dig för att bemöta andra och bete dig runt andra.

SYDNEY

Det som jag ska avsluta med är att det aldrig gått utan Simii och stödet från alla er i Sverige! Tänk att den andra personen som kom fram och pratade med mig under orientation week skulle till att bli min bästa vän och familj här i Sydney. Det bandet som vi har till varandra är speciellt just för att vi hamnade i exakt samma situation samtidigt med endast varandra och oss själva som hjälp för att lösa problem och allt annat som hände/ fortfarande händer i livet. Jag vet inte om jag publicerat en bild på Simii här på bloggen, men ni som har mig på sociala medier har sett oss på bild tillsammans! Men här får ni även en nu 😉

Simii <3

Hoppas ni får ett fantastiskt avslut på veckan! 🙂

Kramizar Madde <3

PS. om det finns några funderingar tveka inte att skriva till mig privat på sociala medier eller i kommentarsfältet nedan 😉

3 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.